Att vara coach till andra blir ju lättare ju mer erfarenheter man har, desto mer kunskap man får och desto fler utmaningar man ställs inför. Sakta men säkert blir man mer trygg, man vet hur man ska guida, hur man ska coacha. Vilka råd man kan ge, hur man kan kommunicera, motivera och inspirera.Men oavsett hur många års erfarenhet man har, hur mycket kunskap man än får, så blir det inte lättare att coacha sig själv. Utmaningarna kvarstår och man kan bli gråhårig för mindre än just dessa diskussioner med sig SJÄLV! Jag blir inte klok på det. Men samtidigt är det så utmanande, på ett positivt sätt. Det lär en så otroligt mycket att försöka vara den bästa coachen för sig själv. Både inom träning och kost men också i livet. Att ta rätt val vid rätt tillfälle. Att säga ja. Att säg nej. Att prova sig fram.I perioder i min elitkarriär var jag väldigt delaktig i min träning, i hur mycket jag skulle träna, när jag skulle vila, balansen mellan träning och livet. I andra perioder la jag ansvaret helt hos andra. Det jag lärt mig är att det finns ingen som känner en så väl som en själv. Men med det sagt är det ändå inte säkert att man kan ta de rätta besluten för sig själv. Att försöka ta sig tillbaka till skidspåret med nummerlappen på har och är en väldigt stor utmaning för mig. Det handlar inte längre om att bli bäst, vinna ära och berömelse. Det handlar om att försöka, med de förutsättningar jag har idag (och som jag hundra gånger av hundra väljer att ha numera!), bli den bästa versionen av mig själv idag. Det handlar om att ta kloka val dagligen. Att gasa när det finns utrymme för det, men allt som oftast bromsa. Lyssna till kroppen efter en natt med dåligt med sömn. Se till att alltid äta tillräckligt. Att inte alltid följa planen till punkt och pricka. Utan lyssna på kroppen. Dagligen. Hela tiden.Och det är en utmaning. Jag tar det största ansvaret själv, jag lägger min egen plan, men jag rådfrågar personer jag har förtroende för. Bland annat Emil (så klart) men också min bror som har hjälpt mig både under min elitaktivakarriär (med framför allt styrka) men också min mentor och nutritionist Petra. Med det teamet runt mig känner jag mig trygg. Jag vet att jag inte kommer göra rätt hela tiden, men jag vet att jag har en förutsättning att hålla mig på banan. Gasa lagom. GE mig förutsättningar att faktiskt bygga upp en kropp som kan ge vad den har när startskottet går på de lopp jag ska åka i vinter.Och det - det är drivet för mig dagligen! Det och att försöka vara den bästa coachen för mig själv. Den största utmaningen av dem alla.<3Anna
