<p class="" style="white-space:pre-wrap;">Igår la jag ut den här bilden på instagram. En bild som visar mig i mitt rätta element med endorfinerna bubblandes i kroppen och en glad bebis på golvet bredvid och en make/pappa på maskinen jämte mig. En bild som symboliserar mitt och vårt liv på ett väldigt bra sätt men samtidigt inte visar hela bilden av mitt liv. </p> <div class=" image-block-outer-wrapper layout-caption-below design-layout-inline combination-animation-none individual-animation-none individual-text-animation-none " data-test="image-block-inline-outer-wrapper" > <figure class=" sqs-block-image-figure intrinsic " style="max-width:2000px;" > <div class="image-block-wrapper" data-animation-role="image" > <div class="sqs-image-shape-container-element has-aspect-ratio " style=" position: relative; padding-bottom:125%; overflow: hidden; " > <noscript> </noscript> </div> </p></div> </figure></div> <p class="" style="white-space:pre-wrap;">Visst att träningen är en stor del av mitt liv, det har det alltid varit och det kommer det att vara, men det är inte allt. Och speciellt inte numera. Det är ett sätt för mig att må bra, klara av nätterna med mindre sömn, behålla lugnet i kropp och knopp men också få fortsätta känna mig <strong>stark.</strong></p> <p class="" style="white-space:pre-wrap;">Min familj och mina närmaste vet att det är så och reagerar inte ens längre. De blir mer brydda om jag <em>inte</em> skulle röra på mig eller träna.</p> <p class="" style="white-space:pre-wrap;">Så att jag <em>så tidigt </em>är igång och kör intervaller är för ingen i min närhet något uppseendeväckande, det är normalt. Och normalt är det i och med min träningsbakgrund och i och med att förlossningen var komplikationsfri och i och med att min graviditet var komplikationsfri… Det finns så många aspekter som kan göra det till en omöjlighet att så snabbt vara tillbaka i sina träningsrutiner, men jag är förskonad från det och evigt tacksam för det. Samtidigt ska man ha en stor respekt för vad våra kroppar gått igenom de senaste nio-tio månaderna. Och det har jag. Jag lyssnar och justerar. Känner efter, vågar prova men vågar också backa. Vissa saker känner man ju inte (exemplevis hur det läker <em>inuit i mig) </em>men man får lita på sin känsla och fråga de kunniga om man är osäker. Jag kommer undvika löpningen några veckor till. Lika så är jag inte så sugen på att åka rullskidor än, men skulle jag få chansen att åka skidor på bra underlag skulle jag göra det alla gånger. En guide jag har använt mig av under graviditeten och nu efteråt<a href="https://www.adlibris.com/se/bok/graviditet-halsa-och-traning-9789144073422" target="_blank"> är denna bok</a> och den har givit mig självförtroende och trygghet i mina beslut angående min träning. Här kan ni läsa l<a href="http://fysioterapi.se/wp-content/uploads/Forskningpagar_fysioterapi_07_12.pdf" target="_blank">ite mer i ämnet ur boken</a>. Där rekommenderar man sk ej muskulärt belastande träning (tror jag man benämnde det) och i den kategorin är bl.a. crosstrainer, cykel, stavgång, simning (men det bör man ju undvika tills livmodern har läkt) m.m. och det man bör undvika är bl.a. löpning <em>om det inte känns bra vill säga. </em>För mig handlar det om att det ska kännas att jag kan <em>knipa </em>när jag tränar. Det är det jag justerar efter just nu. Mina raska promenader gör mig gott, ger mig frisk luft och den lugna (distans) träningen. Medan jag kör de hårdare passen inomhus, i mer kontrollerad miljö, på löpbandet (stavgång) och på crosstrainern. Ska även prova stakmaskinen så småningom… Så kommer jag köra ett tag till, tills jag känner mig <em>safe </em>i bålen/bäckenbotten.</p> <p class="" style="white-space:pre-wrap;">Styrketräningen kommer jag successivt trappa upp och jag har hittills kört två pass. De övningar som inte känns hundra hoppar jag över och jag kör lite lättare vikter och lite fler repetioner. Nu ska jag successivt trappa upp, men väldigt kontrollerat. Där har jag ju också rådgivning av min bror (som är fd styrkelyftare och har en master inom träningsfysiologi och numera är lärare på en <a href="https://activeeducation.se" target="_blank">privat PT-utbildning i Norge</a>).</p> <p class="" style="white-space:pre-wrap;">Och angående kommentarerna om kroppens utseende - lika olika som vi alla ser ut <em>när vi är gravida </em>(eller i vardagen för den delen) så ser vi ju olika ut efteråt. Jag gick inte upp så mycket i vikt (en sk. normal viktuppgång enligt barnmorskorna) och mina magmuskler höll emot magens expansion (<em>och gjorde de sista fem timmarna rätt jobbiga under själva förlossningen…</em>) så ganska direkt efteråt så hade magen gått tillbaka. Dessutom tappade jag en hel del muskler under själva graviditeten (vet inte riktigt varför, men jag körde ju inte lika tung styrketräning som innan) så jag ser <em>tunnare </em>ut. Men precis som jag inledde med - vi ser ju alla olika ut och det är ju fantastiskt och det är så det är! Det finns inget facit på <em>vad som är snyggt eller ej - vi är alla olika!</em></p> <p class="" style="white-space:pre-wrap;">Så ja - jag kommer fortsätta träna som jag gör. Kanske inte som jag gjort förr, men jag kommer finna mitt sätt. För det får mig att må bra, får mig att njuta av livet. Men numera finns det mer saker som betyder så mycket mer i livet och dessa stunder värdesätter jag så. Så ni som kanske är oroliga att jag (vi) inte njuter av den här fantastiska tiden som nyblivna föräldrar - have no worries!! Vi njuter till fullo. på vårt sätt!</p> <p style="text-align:center;white-space:pre-wrap;" class="">Ha en himla fin helg nu - gå ut och njut av vädret och ta hand om er på det sättet ni mår bra av! Unna er det! ❤️</p> <p style="text-align:center;white-space:pre-wrap;" class="">Anna</p> <p class="" data-rte-preserve-empty="true" style="white-space:pre-wrap;"> <p class="" data-rte-preserve-empty="true" style="white-space:pre-wrap;"> <p class="" data-rte-preserve-empty="true" style="white-space:pre-wrap;">
