<p class="" style="white-space:pre-wrap;">Det är inte helt lätt att balansera livet som delvis mammaledig samtidigt som en liten kräver (fortfarande) mat i princip varannan timme. De enda stunderna jag har när jag vet att jag kan ha en liten längre stund "“själv” är när jag tränar <em>med honom. </em>För då har jag koll på hans humör/stämning och jag vet också att han har det bra. </p> <p class="" style="white-space:pre-wrap;">Att släppa iväg honom med andra någon längre stund har vi inte gjort än och även om vi kör ersättning till honom tre gånger om dagen, vill jag alltid amma före, så jag blir låst. Precis som alla mammor ju blir, men det är en ny situation som man på något sätt måste växa in i. Vissa dagar tycker jag det går hur bra som helst, medans andra dagar faktiskt är tuffa. Speciellt när gnället kommer på kvällen, när man är två, men den enda som duger är just jag, mamman. Och det är ju så det är och alla ni som har barn sen förut säger hela tiden <em>“njut av tiden nu, när det är du som gäller, det ändras så fort”. </em>Och visst är det så, man vill ju hela tiden stoppa tiden samtidigt som man ibland bara önskar sig bara så en timme för sig själv. </p> <p class="" style="white-space:pre-wrap;">Mammalivets känslor är något i hästväg. Så är det bara.</p> <p class="" style="white-space:pre-wrap;">Och sen sömnen på det… Vi har varit väldigt bortskämda, även om mini har vaknat, så har jag fått timmar med sammanhängande sömn. Men just nu - not so much. Och trots att jag vet att vi båda sover bättre när jag orkar lyfta tillbaka honom i sin säng bredvid vår, så somnar jag hela tiden om när jag nattammar och vaknar sedan av en hungrig bebis som söker bröstet en timme eller två senare. I natt provade jag sätta klockan på alarm för att väcka mig själv så att jag skulle vakna för att byta bröst och sedan lyfta tillbaka honom i sin säng. Vilken jäkla skitnatt. Haha! Alltså ens idéer när man är trött och har amningshjärna är kanske inte de bästa. Det slutade ju med att jag väckte Emil också och Harry sov skit. Och jag med. Nu måste jag fundera ut en ny strategi för att få nätterna att bli bättre.</p> <p class="" style="white-space:pre-wrap;">Och också komma på sätt i vardagen där man får sig ett litet break. </p> <p class="" style="white-space:pre-wrap;">Faktiskt har jag det just nu. Emil sprang in med mini i vagnen. Jag lyfte ur honom och la honom i en fåtölj och där har han nu legat i en timme, fortfarande sovandes. Det är en <strong>D R Ö M </strong>just nu. Så jag njuter genom att skriva lite här, kladda i min anteckningsbok, svara på lite mail och filosofera lite. Sånt man inte riktigt hinner med annars. Och ja, jag är ju inte hundra procent mammaledig, så jag har ju jobb att göra hela tiden, men jag försöker göra det i stötar och ta hela dagar ledigt.</p> <div class=" image-block-outer-wrapper layout-caption-below design-layout-inline combination-animation-none individual-animation-none individual-text-animation-none " data-test="image-block-inline-outer-wrapper" > <figure class=" sqs-block-image-figure intrinsic " style="max-width:1875px;" > <div class="image-block-wrapper" data-animation-role="image" > <div class="sqs-image-shape-container-element has-aspect-ratio " style=" position: relative; padding-bottom:133.33334350585938%; overflow: hidden; " > <noscript> </noscript> </div> </p></div><figcaption class="image-caption-wrapper"> <div class="image-caption"> <p class="">Där ligger han, den lille snarkaren!</p> </div> </figcaption></figure> </p></div> <p class="" style="white-space:pre-wrap;">För återigen - mår mamma (jag) bra, mår mini bra. Och jag mår bra av att ha rutiner, få äta bra och träna. Så det prioriterar vi just nu, jag och min lille vän.</p> <p style="text-align:center;white-space:pre-wrap;" class="">Men mammalivet är inte helt lätt. Mitt i veckan i januari. Men det är ju det som är livet. Utmaningar dagligen, tänk vad trist det varit annars! ❤️</p> <p style="text-align:center;white-space:pre-wrap;" class="">So long,</p> <p style="text-align:center;white-space:pre-wrap;" class="">Anna</p>
