<p class="" style="white-space:pre-wrap;">Vi lever och mår gott! Känner att jag kanske måste skriva det. För här har det ju inte hänt någonting på väldigt väldigt länge. Det är ju inte så att jag inte vill skriva, men just nu prioriterar jag annat. Skriver gör jag, för fulla muggar, men inte här. Inte just nu. Men det kommer komma! Jag lovar!</p> <p class="" style="white-space:pre-wrap;">Just nu ligger minimänniskan och sover. Sin (än så länge) lååånga eftermiddagsnap som gör att jag hinner jobba lite. Svara på mail och annat som ligger över en när man driver eget. Lika mycket som jag älskar stunderna när han är vaken (och ja (!) jag är en sån som springer in och kikar ned i sängen i tid och otid och tänker “när ska han vakna.?”) så värdesätter jag dessa stunder för mig själv väldigt mycket. Och det är dessa stunder som gör att jag fortfarande kan jobba en del trots att jag ju också är mammaledig. Emil jobbar för fulla muggar och numera innebär ju det att han pendlar in till Östersund från Åre ett par dagar i veckan. En situation som kanske inte är hållbar i en livstid men just nu funkar det bra och det är så vi vill ha det!</p> <p class="" style="white-space:pre-wrap;">Så ja, vi har tillfälligt lämnat huset på Frösön (vårt fantastiska drömhus som har ALLT) för en liten stuga på en höjd i Åre med fjällen bakom knuten. I en drömvärld hade vi packat ned huset och satt upp det här, men så funkar det ju inte riktigt. Och så som vi bor på Frösön, det är också <strong>nypmigiarmenjäklabra. </strong>Men det finns inga fjäll bakom knuten. Och just nu, när jag ju är mammaledig, och där jag tillbringar stora delar av dagen utomhus, så är det i fjällen jag vill vara. Så därför är vi här. Provar på det enkla, om än inte praktiska, livet i en liten stuga i Åre. Och egentligen blev ju detta rätt lägligt när alla jobb och resor vi skulle ha varit på under maj och juni blev inställda och vi inte har en aning om hur hösten kommer se ut. Så då kan vi vara här och njuta av fjällen. Upptäcka nya stigar, ta nya toppar och passa på att vara lite fria innan skolplikt och annat kickar in såsmåning om. Jag fick lite känslan i våras att det är lite <strong>nu-eller-aldrig-läge </strong>att göra en sån här grej. Och har jag fått en sån tanke, ja då kör jag! Och så får Emil haka på. Och det är inget nytt för han! Han är tålmodig min käre man. Tålmodig när min rastlöshet tar över. Tur att vi känner varandra så väl och vet vad den andre mår bra av!</p> <p class="" style="white-space:pre-wrap;">Annars mår vi bara bra! Jag tränar mot diffusa mål. Mål som har med fjäll och löpning att göra. Men exakt vad vet jag inte än, men jag älskar att kunna springa obehindrat. Harry hakar allt som oftast på i vagnen. Tar jag mig ut på fjället hänger han på i bärsele eller bärstol. Däremellan försöker jag hålla mig stark och skadefri i kroppen med styrketräning. Träningen är mestadels luststyrd men jag har lite idéer om träning varje vecka, vad jag vill få ut av den och när den ska ske. Men jag är fortfarande benhård med att den inte ska gå ut över livet. Jag är inte elit längre och jag satsar inte. Jag tränar för att må bra och för att se om jag kan utvecklas, utan att <strong>offra </strong>tid från familj och vänner och livet. Och jag ÄLSKAR DET! 😍</p> <p class="" style="white-space:pre-wrap;">Nu lär jag nog gå och väcka minimänniskan. Två och en halvtimme eftermiddagsnap är en lång nap även för Harry Barry! 😅</p> <p style="text-align:center;white-space:pre-wrap;" class="">So long kära läsare, vi hörs igen!</p> <p style="text-align:center;white-space:pre-wrap;" class="">Anna</p>
