... om allt går bra kommer det en liten trea till hösten!! 😍Tack för alla grattishälsningar på alla möjliga håll och kanter - vi är alla så glada. Även om lillebror (som ju till hösten inte kommer vara yngst längre, herregud!) nog är den som förstår minst. Frågar man var mammas bebis är kan han lika väl peka på sin egen mage som på min. Haha!Nu mår jag bra. Det gjorde jag inte den första trimetern (typ första tolv-fjorton veckorna). Jag har nog aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Illamående från helvetet, så trött och konstant behov av att få i mig något även fast än jag blev mer illamående av att äta. Och på det två små (som ju heller inte var på förskolan den perioden eftersom jag tävlade) som behöver underhållning. Jag åkte ju en del lopp efter det att jag visste att jag var gravid, bland annat loppet i Grönklitt i mitten av februari och under själva loppen (och träningspassen) har jag som vanligt mått ganska bra men på det var ganska tydligt att om jag tryckte på för mycket vid intervall eller tävling, så blev jag yr och illamående. Så då var det bara att backa bakåt lite för att få det att lägga sig och sedan kunde jag köra på igen. På de sista tävlingarna för året (då var jag nog i vecka 13-14) hade jag varit förkyld innan så där var det svårt att veta vad som gjorde mig lite långsammare, men där upplevde jag verkligen att när jag väl låter kroppen styra (speciellt starttempot) så kan det gå rätt bra ändå. Det är fantastiskt vad kroppen klarar av och om man bara lyssnar på den, vad man kan jobba tillsammans på ett bra sätt. ❤️Nu är jag drygt halvvägs, jag kan springa som vanligt även om jag inte sprungit några riktigt långa pass än men det är mest för att benen inte är vana vid det, jag kör styrka och crossfit och är lite mer hungrig än annars och kan inte äta lika stora portioner.Jag har inte känt så mycket rörelser än, men det fladdrar till emellanåt och magen har verkligen växt senaste två veckorna, så nu får alla byxor åka längre bak i garderoben och klänningar och kjol åker fram.Det är så skönt att ha berättat om det så jag slipper försöka dölja magen, för jag ogillar spekulationer starkt, jag vill själv styra när jag berättar om det, så det är inte så att jag skäms över att jag är gravid, jag vill bara äga frågan (eller vi vill) själva! Och nu var vi redo! Är det fler av er som följer mig här som är gravida? Berätta!Och återigen. Tack (!) för alla fina ord. ❤️Anna
