I förrgår gick vi på äventyr. Allihopa. Rakt upp i bergen bakom huset. Det visade sig bli ett väldigt äventyr..! 🫶🏻😍 #block-yui_3_17_2_1_1665232079704_14085 .sqs-gallery-block-grid .sqs-gallery-design-grid { margin-right: -20px; } #block-yui_3_17_2_1_1665232079704_14085 .sqs-gallery-block-grid .sqs-gallery-design-grid-slide .margin-wrapper { margin-right: 20px; margin-bottom: 20px; } Vi gick upp direkt bakom huset, en gammal väg som måste ha funnits sedan romarriket (typ) med vackra stenläggningar, uthuggna små grottor med symboler för att (mest troligt) få lycka på färden. Alltså det var MAGISKT fint! Efter en dryg halvtimmes vandring kom vi upp till en by där det var en salig blandning av gammalt och nytt. Vi gick igenom byn och vek sedan ned ännu på en gammal led. Efter att ha börjat gå uppför efter den mer välanvända leden vek Emil av på en mindre välanvänd led. Och lite där kan man väl säga att äventyret började. Det var ju helt klart en stig men det var väldigt snårigt och dant. Ju högre upp vi kom desto otydligare blev den och när vi kommit upp stod vi återigen inför ett vägval. Antingen skulle vi fortsätta den lite oklara leden ned eller så skulle vi försöka finna den riktiga leden... Ska tilläggas att det också såg rätt brant ut ned mot byn… Så vi valde att finna stigen. Stenigt, otydlig stig men OJ SÅ FINT! Tillslut fann vi leden, följde den en bit nedför och insåg att jo nog kan det bli brant. Så vi stannade till för en fika och dricka, för det var himla varmt också. Sen började vi ta oss ner. Rullgrus och stora stenar, snår och träd. Ett riktigt äventyr! Men alla klarade det galant. Så stolt över mamma och pappa som bara hakar på! Sen kom vi till den sista biten och ja, vi fick väl lite av en chock allihopa. Helt plötsligt skulle vi börja klättra på klippväggen..! Haha! Njaaa kände väl jag. Så emil klättrade iväg med storebror H på ryggen medan jag med Helge på ryggen och mamma och pappa i hasorna tog oss ned i någon form av torkad vattenfåra. Kom förbi några ihoprasade skjul och tänkte ”ja men det här blir ju bra!”. Men där tog det tvärnit. Staket åt alla håll och det enda sättet att fortsätta var att klättra över staketet, gå in på någon annans terrasserade gård och helt sonika knacka på för att kunna komma ut på andra sidan där emil och Harry stod och väntade. Alltså. Kul. Knackade och knackade men tillslut kom en gammal krum gumma och öppnade dörren lite försiktigt, höjde på ögonbrynen och skakade på huvudet medan jag försökte förklara att vi kom från bergen och undrade om vi fick gå genom hennes hus… Herregud. Snabbt som attan sprang vi genom hennes trapphus och ut på gatan där emil väntade. Alla samlade - alla oskadda - alla glada! Men sicket äventyr det blev! 🥳 Vilken härlig dag och heja starka mormor och morfar som bara hakar på! Önskar er en fin söndag! ☀️ Anna
