I plural. Något jag bär med sig sedan livet som elitidrottare är vilodagar. Dagar som är till för att vila upp sig. Återhämta sig. Ladda om och ladda upp. Både fysiskt och mentalt.Som elitidrottare innebar vilodagar i regel att man vilade från all fysisk aktivitet, jag gick knappt en meter extra. Och jag försökte ofta vila mitt på dagen, hinna träffa vänner men samtidigt inte göra för mycket. Och sällan var det mer än EN vilodag åt gången. I singular alltså.Men i livet just nu innebär vilodagar ofta lite mer aktivitet och kanske också att jag planerar in fler på raken för att verkligen få återhämtning. För dagarna när jag tränar mycket så hinner jag ju sällan återhämta mig så som jag gjorde förr, jag ligger inte raklång i soffan mellan träningspassen och går endast upp för att göra mig lite mat eller ta mig ut för att träna. Dessutom innebär ofta vilodagar nuförtiden någon form av aktivitet med familjen. För det är ju då vi hinner göra dem! Promenader, lugna skidturer i ett helt annat tempo än när jag tränar. Utomhuslek. Badhus. Sånt som man gör med barn helt enkelt. Och det som är skillnaden mellan dessa dagar och mina träningsdagar är ju att hjärnan vilar helt när man är med barnen, medan om jag tränar så försöker jag ju medveten om vad det är jag gör, förbättra teknik, fokusera för intervaller.Så jag kommer fortsätta behålla ordet vilodag i mitt liv, även om det numera kanske framför allt är för huvudet. Och jag kommer fortsätta att ha vilodagar i plural för att återhämta även kroppen. Jag gillar att tänka att jag har träningsdagar och så har jag vilodagar. Och vilodagar är för mig familjetid, utflykter och mys. Även om vissa träningsdagar kan innehålla exakt detsamma! <3Har ni vilodagar? Och vad vilar ni i så fall ifrån? Är spännande att läsa era tankar och funderingar!
