Sitter på ett kafé och samlar tankar och fyller på energi efter en förmiddag i studion tillsammans med min före detta kollega Johan Olsson där vi fick kommentera den första femmilen någonsin för kvinnor i Holmenkollen! Det blev ett spännande lopp, trots att inte våra svenska favoriter kom till start och startfältet över lag var väldigt tunt. Men att se Ragnhild Hagas totala känslostorm när hon insåg att hon hade vunnit var bara ety sån där ”the perfect picture” -moment när känslorna svämmar över och man samtidigt är helt slut och inte vet var man ska ta vägen. Jag rös där och då, jag ryser nu. Mäktigt. Det där är det sporten handlar om, de där ögonblicken av rena känslor. F A N T A S T I S K T !! Jag sa det i tv, jag säger det nu, jag kommer säga det många gånger till. Det var ett FANTASTISKT ögonblick. Ett sånt där ögonblick jag kommer bära med mig. Mäktigt!Ibland tar vissa idrottsögonblick mig med storm, man står oskyddad mot hur man påverkas. Medan jag i andra stunder står helt oberörd. Men detta lämnade mig inte oberörd.För själva tävlingens skull hade det så klart varit roligt om även de svenska favoriterna varit med, precis som de norskor som stod över (med flera), jag tror loppet hade sett väldigt annorlunda ut då. Men oavsett var dagens lopp ett bevis på att en femmil inte är några konstigheter för damer. Det blir bara lite mer utmaningar att hantera efter vägen, men det finns ju inget som säger att damer hanterar dem sämre än herrarna. Jag längtar redan till nästa gång detta lopp går av stapeln och hoppas att det då ligger lite bättre till i kalendern s fler kan vara med! Femmilen är absolut här för att stanna och jag kommer leva på Ragnhilds känslostorm, det där nakna, rena, ärliga ansiktet av känslor!Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och scrolla lite innan jag går in mot t-centralen för att ta tåget hem till Jämtland. Hem till mina pojkar! 😍Anna
