Tillbaka hemma i Östersund efter över två och en halv vecka hos mamma och pappa i Orsa för att ladda för Vasaloppet som ju tyvärr inte blev av pga sjukdom. Alltså dessa sjukdomar. Man kan gardera sig till tänderna, försöka tänka ut alla försiktighetsåtgärder, och tro mig, det har jag gjort automatiskt hela livet som elitskidåkerska. Men grejen är att det blir så otroligt begränsande, det blir inte ett så roligt liv att leva om man vill vara social, träffa människor och LEVA. Speciellt inte om man har barn.Så våra försiktighetsåtgärder var ju att minska tiden på förskolan, men ändå var febern (mest troligt influensan) framme och slog ut både mig, barnen och mormor och morfar.Men idag (!) har jag kört ett lätt styrkepass och en lätt jogg. Ett första steg mot att ta sig tillbaka till vanlig träning - så skönt! Eller ja, styketräningen var SKÖN men löpturen var makalöst jäkla jobbig. Fy vad man tappar studs i benen och ork av att vara orörlig. Men jag vet ju samtidigt att varje pass jag får gjort, så länge jag inte pushar för hårt, kommer ta mig framåt och närmare den där känslan jag VILL ha i kroppen!Så jag körde styrka medan familjen vaknade, vi hjälptes åt att få in barnen i bilen och sedna lämnade Emil dem på förskolan (för ja(!) nu ska de tillbaka som vanligt och sedan kastade jag i mig en frukost och sprang in till kontoret. Kontoret som jag inte varit på sedan i november..! Dock är det väldigt tomt här idag, alla kollegorna (Emils alltså, för det är ju hans kontor jag är på), har sportlov så de flesta jobbar på distans. Så jag står här nu, har skrivböckerna redo, en lång to-do-list och ska börja med att ta en terapitimme hos psykologen jag gått hos de senaste tre åren, vilket också var på tiden då jag inte hunnit sedan i höstas.Sen hoppas jag få fortsätta beta av to-do-listan, ta mig an lite spännande uppgifter som har legat och pyrt och lockat LÄNGE för att sedan åka och hämta barnen vid halv fyra. Ska också ta mig en lunch på stan. En riktigt lyxig mars-måndag! 💛Anna
